HANIALE
15/02/2024S:t Mikaelskören
29/04/2024Vad fick dig att vilja ta på dig uppdraget som konstnärlig ledare?
Första gången jag var inblandad i Estlandssvenskarnas sång- och dansfest var 2013. Då var syftet att återskapa estlandssvenskarnas sång- och dansfest från 1933. Därefter har jag inte kunnat medverka i arbetet med den tredje och fjärde sång- och dansfesten, men det har varit spännande att se på håll hur festen har utvecklats och slagit rot som en ny tradition. När jag började arbeta med årets specialprojekt Visbokssviten Från när och fjärran föddes tanken att när och fjärran kunde vara temat för hela festen. När jag tillfrågades att leda det konstnärliga arbetet kändes det naturligt att anta utmaningen. Ett annat skäl är att det med åren vuxit fram ett dynamiskt, mångsidigt och kreativt arrangörsteam vilket gjorde att det kändes tryggt och roligt att tacka ja.
Vad är konceptet och budskapet med festen?
Om man tänker tillbaka på musikkulturen hos estlandssvenskarna på 1920- och 1930-talen är det tydligt att de å ena sidan värnade om och värdesatte sitt eget musikaliska arv och å andra sidan var öppna för sånger från närliggande kulturer. Det viktigaste budskapet är förmodligen att estlandssvenskarna har något att vara stolta över och värna om, samtidigt som de är intresserade av sångskatter från andra håll.
Varifrån fick du idéerna till repertoaren?
Jag har tittat noggrant på programmen för tidigare sång- och dansfester och märkt att vissa sånger har kommit att bli festens signaturmelodier. Jag upptäckte också att det finns utrymme för variation. Jag forskar för närvarande om skapandet och uttrycket av estlandssvensk identitet med sånger som verktyg, särskilt under mellankrigstiden, och jag blev själv överraskad av att upptäcka en ganska stor dynamik. Sångerna utgjorde verktyg för att både knyta band både till det egna förflutna och till de kulturer och folkgrupper som omgav dem.
Estlandssvenskarnas musikkultur beskrivs ofta som arkaisk och primitiv, med en särprägel som kopplas till en isolering. Jag har själv varit mycket engagerad i estlandssvenskarnas äldre musik och spelat talharpa (stråkharpa) och sjungit folkliga koraler. Detta gör att jag vet vad det är för kulturella pärlor som gömmer sig där och de vill vi också lyfta fram. Med den kommande sång- och dansfests repertoar vill jag framför allt skapa en dynamisk bild av estlandssvenskarnas musikhistoria och bygga en bro mellan vår tid och tidigare epoker.
Vad står När och fjärran för och hur märks det i programmet?
Jag har samlat in handskrivna visböcker som skapats av estlandssvenskar främst under mellankrigstiden. Repertoaren var ursprungligen på standardsvenska och senare, från slutet av 1920-talet och framåt, tillkom sånger på estniska. Man kan säga att den stora världen närmade sig estlandssvenskarna genom populärmusiken. Visboken symboliserar en öppen inställning till grannkulturer. Visorna kommer från fjärran, men de har snappats upp av unga estlandssvenskar i Estlands svenskbygder. Det nära betonas i programmet även av visor på dialekt, talharpsmusik och traditionella estlandssvenska danser. Även körprogrammet innehåller sånger från nära håll, men då i betydelsen att de skrivits av estlandssvenskar eller är arrangemang av estlandssvenska folkvisor. Körsånger från fjärran utgårs av sånger som ingår i kärnrepertoaren i den svenska och finlandssvenska körkulturen. I dansrepertoaren ingår danser från fjärran: svenska folkdanser som tagit sig över Östersjön till estniska folkdansare under 1900-talet, även under sovjettiden. Därav titeln Från när och fjärran.
Vilka är dina närmaste medarbetare förberedelsearbetet bakom sång- och dansfesten?
Festenskommité består av Sirje Kaasik, Sille Kapper-Tiisler, Tiiu Tulvik, Toivo Tomingas, Endrik Üksvärav, Jana Stahl, Peeter Paemurru, Ülo Kalm med Lydia Kalda och Anu Raagmaa från Aibolands Museum. Senare kom med kommité Kairi-Liis Habicht, Raul Targamaa, Piret Miina Roberg, Neeme Kari, Berit Nuka.
Andra som har bidragit med idéer och konkret hjälp är Jan Rönnberg (Sverige), Sofia Lindroos (Finland), Yngve Rosenblad, Mall Ney, Robert Jürjendal, Liisa Koemets-Bastida, Lauri Õunapuu, Meelika Hainsoo, Kristiina Siig och Helle Suurlaht.